Jag har insett att jag inte tycker det är lika roligt längre, det här med att blogga. Så jag kommer att ta göra ett upphåll, ingen aning om hur länge. Om jag inte börjat igen innan den 6 september då jag åker till Bali så kan ni läsa om min resa på Resdagboken som jag ändå skulle använt mig av. Sök på namnet Veraveranda så hittar ni både Bali-resan och Australien-resan som redan ligger där.

Ha det bra!

kram

Yes!! Nu är flygbiljetterna tll Bali köpta! Nedräkningen kan börja! Den här gången blir det 9 veckor  ska bli helt underbart!! Den 6:e september bär det äntligen av

Jag och huskompisen franska Valy åkte en dag till Nimbin. Det ligger bara några timmar från Byron Bay och består i princip av en gata med hus. Men Byn är väldigt intressant att besöka eftersom dess invånare består av…. väldigt snälla försäljare. Man blev hela tiden frågad om man vill köpa något och det finns inga begränsningar på vad. Alla hus är målade i färgglada färger och deras museum är minst sagt originellt.

Entrén till museét. Inträdet betalade man genom att lägga några dollar i den bruna krukan.

Det var mycket att se och läsa där inne…

På vägen tillbaka till Byron Bay stannade bussen på en utkiksplats. Man kan skymta Byron ute vid kusten. Valy tog det här vackra kortet på oss…

…och på bussen.

Ett av inköpen från Nimbin.

Efter en veckas boende i Lennox Head flyttade jag och Pernilla till ett hus i Byron Bay som vi delade med ägaren och hans hund, tillsammans med en fransyska och en australienska. Vid första anblicken var huset väldigt trevligt – stort och öppet allrum med kök , och stor pool i trädgården. Men efter att ha bott där ett tag insåg man att ägaren gillade att påbörja saker men hade svårt att slutföra dem…. Avsaknaden av riktigt golv på ovanvåningen (där mitt rum låg) var bara ett exempel av många. Men det värsta var krypen…. Enorma håriga spindlar och kackerlackor kröp fram så fort det blev kväll!

Pernilla slappar i den jättestora och mjuka soffan/min säng de nätter jag vaknade av spindlar i mitt rum. Man kan skymta köket till vänster om trappan och min rumsdörr till höger om trappan.

Mitt rum för en månad. Så här såg det ut när jag flyttade in. Sängen skulle in i ett annat rum och när vi lyfte den fick vi oss en trevlig överaskning som ni kan se på nästa bild. Jag fick en ny säng – en kingsize, som var i princip min enda möbel förrutom en garderob. Lättstädat med andra ord.

Det var inte exakt den här som satt under sängen utan snarare mamman till den här bebisen. Det här kortet tog jag efter fyra veckors utsatthet - då var min fobi i så okej skick att jag vågade smyga fram för att ta ett kort. Och som jag sa – det här var en bebis i jämförelse med andra som jag rumserade med… Just den här satt på ryggen på min tröja som jag tagit ut från garderoben för att ta på mig. Det dröjde några dagar innan jag använde tröjan igen.

Det börjar bli dags att boka flygbiljetter till årets Bali-resa med Valentina. Jag kan inte fatta att det snart gått ett år sedan vi var där! Det ska bli så sjukt roligt att åka dit igen och stanna två månader istället för två veckor som förra året! Det är faktiskt värt att sitta på jobbet under sommarmånaderna medan alla andra har semester

Andra veckan i Australien bodde jag och Pernilla hos hennes kompis Mick i Lennox Head, strax söder om Byron Bay. Där hade han precis flyttat in i ett hus med två andra kompisar. vi fick bo i deras vardagsrum medan vi letade eget boende i Byron Bay. Sista kvällen hade huset inflyttningsfest med temat  Op shoping, dvs man måste komma utklädd i second handkläder – ju fulare desto bättre! Australienarna verkar gilla sådan där utklädningsfester. Under den korta period jag var i landet hörde jag talas om minst 3-4 st som olika personer varit på, på senaste tiden.

Pernilla och jag på väg ner till byn Lennox för att ta bussen till Byron Bay

 Bättre bild över Lennox Head

Vårt hem under en veckas tid

Pernilla och Sara i sina fina op shop-kläder

Australiensaren Shane (också tillfällig inneboende) i sina exotiska kläder

Mick dagen efter

Sitter här på jobbet och tittar avundsjukt ut genom fönstret på alla därute som har semester… Men jag fick i alla fall lite sol i helgen som jag spenderade mestadels på Sanda strand med Johanna, Timmy och vår nya landskapsarkitekt Anna. Väldigt trevligt! Om vädret håller i sig så kommer jag kanske inte vara den blekaste på Bali i höst

Ikväll är det dags för bio igen – ensam! Börjar bli riktigt duktig på det

Idag får jag hjälp med att tömma ettan i Nyfors på möbler! Ska bli skönt att få det gjort, har haft hälften där och hälften i bostadsrätten nu några veckor.

Här har jag bott 1,5 månader och trivts jättebra! Är dock skönt att komma hem till min egen säng (och 46 tums TV…) Så här såg det ut efter en dags inflyttning i ettan i början av maj.

Min första vecka i Australien bodde jag på hostel i Bondi Beach, utanför Sydney. Bara rakt över gatan låg stranden! Helt underbart!

Jag bodde i det gula huset som är inringat. De första tre nätterna bodde jag i ett eget rum, den fjärde natten sov jag hos Pernilla i Wollongong och resten av veckan bodde jag i ett fyramanna-rum på samma hostel. Låt er inte luras av det dåliga vädret, den här dagen var det i alla fall så pass svalt och molnigt att jag kunde ta mig längre bort än till stranden och då passade jag på att fotografera omgivningen.

Den vanliga frukosten vid stranden… Varför kan man inte hitta något sådant här hemma på väg till jobbet??

Livräddarna på Bondi Beach! Jag hade aldrig sett programmet innan men nu sedan jag kommit hem ser jag det för nostalgin

Lisa från Schweiz och Sara från England. Vi satt och kollade på den årliga skate-tävlingen vilket innebar ett dygns invasion av snygga killar från hela världen… Inte helt fel alltså.